on the edge

Nu är de väldigt nära nå enormt drastiskt här. Fick veta igår att jag inte får någon ersättning från och med den 25 augusti vilket betyder att jag nu har en inkomst på 0kr. Och hur faaan är de meningen att man ska kunna leva på de?

Kroppen är fortfarande skit och jag klarar inte av att jobba mer än 25% och då är de kontorsjobb dessutom. Måste nu hitta mig en anställning på minst 50% i 6 månader för att sedan ha rätt att stämpla. Frågan är ju vart fan man hittar de jobbet någonstans. Och sedan är de inte ens säkert att jag kommer kunna utföra de.

Just nu känns de som att bästa utvägen är och skita i allt å då menar jag verkligen allt. Ett snabbt slut skulle vara ypperligt just nu. Oj, ett träd ja varför inte. slippa allt jävla skit och inte behöva vara till last för något system eller någon någonsin igen. Jag har kämpat nog nu känns de som. Jag har alltid sköt mig och gjort de alla myndigheter krävt av mig och detta är tacken jag får. Att dom slänger i ansiktet på mig att de är mitt eget fel att jag inte uppfyllt kraven för stämpling så jag får fortsatt ersättning medans de finns dom som inte lyft ett handtag och får dubbla den ersättning jag levt på fram och tillbaka i några år. Hur faan kan de få gå till så. Varför är dom värd mer än mig som inte ens försöker.

Jag orkar helt enkelt inte kämpa mer har nått botten och jag ser ingen utväg längre.

Hjälplös

Ja, just nu kan jag säga att jag känner mig de. Har varit på återbesök på neurologen och där fick jag samma svar som på alla andra ställen att dom inte vet vad de är som är felet på mig och att dom nu avsäger sig mitt fall. Men hallå vad sjutton ska jag göra då när ingen vet men inget jag själv gör hjälper? :( Är de verkligen meningen att dom ska kunna skita i och prova en behandling för vem vet de kanske kan funka iaf? Nej, då säger dom ifrån sig de så slipper dom tänka mer. Men att jag fortfarande står på ruta ett spelar tydligen ingen roll för dom. Idag ligger gråten och bränner konstant hela tiden och jag har ingen aning om vad sjutton jag ska göra. Får jag inge svar och hjälp snart måste jag ju återgå till jobbet och praktiken igen men ett måste är ju och byta praktik då för de går inte att jag ska vara på dagiset med denna yrsel. Tänker inte utsätta barnen för att kanske behöva se på när jag svimmar eller ännu värre lyckas svimma när jag håller på och byter blöja eller så på ett barn. Jag känner mig så liten och värdelös för att jag själv inte kan lösa vad som är felet med mig. För jag vill ju som sagt inte vara hemma och sjukskriven.

Skit kropp

Denna yrsel jag har haft nu fram och tillbaka i typ 1 år vill verkligen inte släppa taget. Och läkarna hittar inte något heller verkar de som. I fredags var jag iväg och jobbade min första heldag på typ ett halvår. Och de har jag ju nu fått böta för, är inne på andra dagen nu där yrseln är ett helvete och benen inte riktigt bär mig som jag vill. De blir spännande och börja praktik imorgon på ett dagis och ska vara där 8timmar om dagen måndag-fredag. :/ Men de blir till att prova iaf för jag vill ju egentligen inte vara sjukskriven och behöva hålla på och tjafsa med försäkringskassa och dyligt. Men ändå lär jag kanske lyssna på kroppen om jag någon gång ska bli bra. Frågan är ju bara hur jag ska få alla andra myndigheter att förstå hur jobbigt detta verkligen är och hur dålig jag verkligen är fast jag försöker förtränga de och göra allt som jag "borde" göra i andras ögon.

Arg så jag kan koka

Ja, just nu sitter jag och biter mig i tungan och får verkligen kontrollera mig för att inte göra en statusuppdatering på fb som gör att jag kommer göra mig mega osams med en jag har på fb. För kallade jag denna person min vän men just nu har han gång på gång fått mig att ändra uppfattning om honom och just nu är han inte värd vatten ens. Hur fan i helvete kan man kalla sig själv pappa när man i klartext skriver ut att ens barn inte kommer märka någon skillnad på att man flyttar ifrån dom och deras mor? Nej, dom ska tydligen inte märka av de igenom att dom ändå inte har nå rutiner med honom så då ska de tydligen inte göra någon skillnad. Men hur faan kan man själv tycka att de är acceptabelt att ens barn inte märker den skillnaden. Nej, men hans jobb tar ju så mycket tid och sedan måste ju han få leva sitt liv. Ursäkta men du har skaffat dig två barn då får man faan lägga sitt eget liv åt sidan anser jag. Jag blir riktigt mörkrädd hur folk tänker. För mig är man ingen pappa om man kan säga sådär. Hade de varit jag hade jag väl isf gett upp mitt så kallade liv och byt jobb för att få tid med mina barn istället.

Åhhh, jag är så grymt arg och de är för mig sjukt varför sådana egoistiska personer ens får barn i första skeddet. Tänk om de fanns någon rättvisa i denna värld då skulle dom inte ha nå barn. Så många som går barnlösa, fast dom skulle bli världens bästa föräldrar och sedan finns de sådana som skiter fullständigt i sina barn men nog faan har dom flera dessutom. Är bara och inse att de inte finns någon rättvisa i denna värld.

Hemma igen

Ja, så var man hemma igen då, båda vovvarna är också hemma :) Kom ju däremot på att jag skulle behövt handla men vill inte åka själv så de får väl vänta tills imorgon då jag kanske kan lyckas lura med mig någon stackare till Bollnäs på Willys och handla en massa skojigt och gott :)

Nu väntar jag på att älgköttet ska tina så jag får göra mig en god wok och äta senare :)

....

Sitter i ett totalt nersläckt hur för att jag inte orkat slagit igång lamporna. Zandra är på jobbet och jag kollar på serier och bara är, ja och har lite ångest över att behöva åka hem imorgon. För jag vill verkligen inte komma hem till ett tomt hus! Javisst, jag har hundarna men de är inte samma sak. Jag saknar min pojkvän så extremt mycket och jag skulle verkligen ljuga om jag sa att de inte rör mig i ryggen att han jobbar borta. De är sjukt jobbigt att vara ifrån honom två veckor och mitt hjärta går sakta men säkert sönder lite varje dag han är där. Dock så blir de ju självklart helt igen när han kommer hem!

Och just nu känns de extremt jobbigt med att just komma hem till ett tomt hus imorgon och veta att de nästan är en hel vecka tills han är hemma igen.


Jaja, nu har jag fått gnällt lite iaf och tyckt synd om mig själv.

Bara timmar

Ja, om bara några timmar eller en drös av dom är de väl egentligen åker jag till mitt älskade Dalarna. Gud, så jag längtar. Frågan är väl om jag kommer vilja åka därifrån igen. Ska tok mysa en massa med Zandra, äta en massa munkar och säkert någon god mat också :) Och sedan kommer nog en hel massa timmar gå åt till att snacka om allt som hänt senaste halvåret typ.

Hm, men man kanske skulle tagit tag i packningen. Känner mig lite smått tafatt idag. Men men jag kommer säkert inte kunna sova inatt eller vakna skit tidigt så då kan jag ju ta tag i packningen då. :P

Nej, nu ska jag lyssna på en massa musik och försöka släppa all skit som jag har inom mig så jag är på ruta ett när resan börjar imorgon :D

Spyr galla snart!!!

Är sjukt irriterad och att inte kunna få skriva av sig de på tillexempel FB är skit irriterande men orkar inte göra mig osams med typ allt och alla där så därför är de lika bra och skriva här där typ ingen läser.
 
Jag är så less på alla som har barn och ska ha barnvakt typ varje helg. Grattis puckon ni har skaffat barn vilket betyder att man även har dom på helgerna. Visst jag kan förstå att dom kan vara jobbiga och att man ibland behöver ha lite ensam tid. Men seriöst flera gånger i månaden behöver man inte ha barnvakt och speciellt inte hela helgerna. Jag kan förstå om man är ensamstående att man behöver lite mer avlastning men när man är två så får man väl dela på ansvaret. Och de undergår helt mitt förstånd att man skulle vilja vara utan sitt barn så mycket som en del verkar vilja. Varför skaffar man då barn?
 
Alla säger att man ska tänka efter noga innan man skaffar djur för de är ett åtagande och man kan ju inte skaffa ett för att sedan lämna iväg det när man lessnat.
 
Men jag måste verkligen säga att jag tycker endel verkar skaffa barn utan att överhuvudtaget tänka efter. Vänta här du ska ta hand om och vårda denna individ i typ resten av dennes liv. Du kan inte göra dig av med de om du ledsnar som du faktiskt kan med ett djur. Och enligt mig mår inte ett litet barn bra av att bli runt bollad till höger och vänster typ varje helg bara för att man ska kunna ut och ha roligt.
 
 
Ett barn i åldern 0-12månader behöver tryggheten från sina föräldrar, visst att man kan lämna bort den ett dygn någon gång ibland för att få vila upp sig. Men de ska ju inte bollas runt mellan en hel drös med människor. För vart finns då tryggheten.
 
Efter att barnet fyllt 1 år och börjat på dagis och sådant kan man ju kanske utöka nätet som man lämnar bort barnet till men jag anser fortfarande att de ska vara personer som barnet är väldigt bekant med.
 
Ju äldre barnet blir dessto mer kräver de ju och då kan barnet även ha utbyte av att kanske vara hos andra ibland för att de är ju sällan dom personer som har barnet gör samma saker med de. Exempel: en del är ju friluftsmänniskor, andra är stadsmänniskor. Alltså kan barnet ha bra utbyte av olika barnvakter när de är lite äldre och blivit lite säkrare i sig själv och kanske även själv kan säga vem den vill vara hos när föräldrarna ska ut och göra något. Men jag anser fortfarande att barn alltid behöver sina föräldrar mest.
 
Sedan är de ju så att när barnet börjar på dagis/skola och sådant så minskar ju tiden med föräldrarna så jag anser inte att de är godkänt och lämna bort barnen flera gånger i månaden då heller. För de är fortfarande ett ansvar man tagit på sig när man skaffat dom.
 
Man säger ju liksom när man skaffar barn att man sätter sig själv åt sidan för att sätta barnet främst eller ja för mig är de då så. Jag skulle aldrig i mitt liv skaffa barn om jag ändå skulle vara ute och ränna varenda helg. Man kan liksom hitta på och göra saker som barnen kan vara med på.
 
De gör verkligen skit ont i mig när jag har folk runt mig som lämnar bort sina barn så fort dom får chansen till de. Dom skulle kunna lämna bort dom 4 helger på raken om dom bara hade barnvakt. Jag har numera nästan slutat ställa upp som barnvakt åt dessa folk för en dag kommer jag inte lämna tillbaka barnen annars för att jag tycker de är sååå fel. Jag kanske är extremt känslig och töntig i detta ämne men för mig är barn allt.

Snart så

Fick en ide och åker till Dalarna på söndag för lite kvalitetstid med min brudar där borta :-)

Så idag blir de fira Lollsan sedan hem och vila för jag är tokslut och imorgon måste jag vara pigg så jag orkar med jobbet. Lördagen kommer gå till att packa och fixa hemma inför resan. :-)

Bröllopsfeber :-P

Hm, igenom att jag numera är förlovad och är lite gammaldags av mig så måste jag ju gifta mig inom ett år. Och för en tjej som mig som inte har velat gifta sig så sitter jag nu och funderar dag ut på allt som rör ett bröllop och de värsta är att jag har ingen aning alls om hur jag vill att de ska vara mer än att de kommer vara ett vinterbröllop och i kyrka. Men vaaa ska jag ha för klänning och allt de andra.

Ja, men för och få lite inspiration var jag på bröllopsmässa i lördags men de var tyvärr en besvikelse hade väntat mig en massa klänningar och sånt men dom skulle bara ha en visning av dom. Men kom ju hem med 3 bröllopstidningar, men tro inte att jag ens lyckats öppna någon av dom ännu.

De är ju en himla tur att jag faktiskt har typ 11månader på mig att planera detta bröllop men jag får nog kanske lov och hitta en av mina vänner som kan hjälpa mig fundera över detta bröllop ;-) haha.

Som sagt sitter jag nu på en stol jag aldrig trodde jag skulle sitta på men jag är happy happy happy :-D

Crap humör

Mycket har hänt sedan sist. Har flyttat tillbaka till Dalarna och hunnit flyttat därifrån igen. Lyckats hittat mig världens goaste och underbaraste pojkvän å numera även sambo. Och han har funnits mitt framför näsan på mig i över tio år!

Men till de dålig humöret nudå. Imorgon firar jag och sambon 5månader tillsammans men han är i Norge och jobbar så jag får fira dagen själv :-\ vilket jag fått göra förr också men nu känns de ännu mer kasst för att de är meningen att vi ska fira våran förlovning imorgon också. För de var ju meningen att han skulle varit hemma egentligen. Ja, så allt känns skit bajs helvete och tårarna kommer och går om vart annat :'(

Nej, de var allt från mig denna kväll. Behövde få skriva av mig lite igenom att jag inte kan skriva ut de någon annanstans och igenom att de bara finns en person utom oss som vet om detta.

RaggarMaddiz

Live life, instead of letting it pass you by.

RSS 2.0