Ja, just nu sitter jag och biter mig i tungan och får verkligen kontrollera mig för att inte göra en statusuppdatering på fb som gör att jag kommer göra mig mega osams med en jag har på fb. För kallade jag denna person min vän men just nu har han gång på gång fått mig att ändra uppfattning om honom och just nu är han inte värd vatten ens. Hur fan i helvete kan man kalla sig själv pappa när man i klartext skriver ut att ens barn inte kommer märka någon skillnad på att man flyttar ifrån dom och deras mor? Nej, dom ska tydligen inte märka av de igenom att dom ändå inte har nå rutiner med honom så då ska de tydligen inte göra någon skillnad. Men hur faan kan man själv tycka att de är acceptabelt att ens barn inte märker den skillnaden. Nej, men hans jobb tar ju så mycket tid och sedan måste ju han få leva sitt liv. Ursäkta men du har skaffat dig två barn då får man faan lägga sitt eget liv åt sidan anser jag. Jag blir riktigt mörkrädd hur folk tänker. För mig är man ingen pappa om man kan säga sådär. Hade de varit jag hade jag väl isf gett upp mitt så kallade liv och byt jobb för att få tid med mina barn istället.

Åhhh, jag är så grymt arg och de är för mig sjukt varför sådana egoistiska personer ens får barn i första skeddet. Tänk om de fanns någon rättvisa i denna värld då skulle dom inte ha nå barn. Så många som går barnlösa, fast dom skulle bli världens bästa föräldrar och sedan finns de sådana som skiter fullständigt i sina barn men nog faan har dom flera dessutom. Är bara och inse att de inte finns någon rättvisa i denna värld.

Är sjukt irriterad och att inte kunna få skriva av sig de på tillexempel FB är skit irriterande men orkar inte göra mig osams med typ allt och alla där så därför är de lika bra och skriva här där typ ingen läser.

 

Jag är så less på alla som har barn och ska ha barnvakt typ varje helg. Grattis puckon ni har skaffat barn vilket betyder att man även har dom på helgerna. Visst jag kan förstå att dom kan vara jobbiga och att man ibland behöver ha lite ensam tid. Men seriöst flera gånger i månaden behöver man inte ha barnvakt och speciellt inte hela helgerna. Jag kan förstå om man är ensamstående att man behöver lite mer avlastning men när man är två så får man väl dela på ansvaret. Och de undergår helt mitt förstånd att man skulle vilja vara utan sitt barn så mycket som en del verkar vilja. Varför skaffar man då barn?

 

Alla säger att man ska tänka efter noga innan man skaffar djur för de är ett åtagande och man kan ju inte skaffa ett för att sedan lämna iväg det när man lessnat.

 

Men jag måste verkligen säga att jag tycker endel verkar skaffa barn utan att överhuvudtaget tänka efter. Vänta här du ska ta hand om och vårda denna individ i typ resten av dennes liv. Du kan inte göra dig av med de om du ledsnar som du faktiskt kan med ett djur. Och enligt mig mår inte ett litet barn bra av att bli runt bollad till höger och vänster typ varje helg bara för att man ska kunna ut och ha roligt.

 

 

Ett barn i åldern 0-12månader behöver tryggheten från sina föräldrar, visst att man kan lämna bort den ett dygn någon gång ibland för att få vila upp sig. Men de ska ju inte bollas runt mellan en hel drös med människor. För vart finns då tryggheten.

 

Efter att barnet fyllt 1 år och börjat på dagis och sådant kan man ju kanske utöka nätet som man lämnar bort barnet till men jag anser fortfarande att de ska vara personer som barnet är väldigt bekant med.

 

Ju äldre barnet blir dessto mer kräver de ju och då kan barnet även ha utbyte av att kanske vara hos andra ibland för att de är ju sällan dom personer som har barnet gör samma saker med de. Exempel: en del är ju friluftsmänniskor, andra är stadsmänniskor. Alltså kan barnet ha bra utbyte av olika barnvakter när de är lite äldre och blivit lite säkrare i sig själv och kanske även själv kan säga vem den vill vara hos när föräldrarna ska ut och göra något. Men jag anser fortfarande att barn alltid behöver sina föräldrar mest.

 

Sedan är de ju så att när barnet börjar på dagis/skola och sådant så minskar ju tiden med föräldrarna så jag anser inte att de är godkänt och lämna bort barnen flera gånger i månaden då heller. För de är fortfarande ett ansvar man tagit på sig när man skaffat dom.

 

Man säger ju liksom när man skaffar barn att man sätter sig själv åt sidan för att sätta barnet främst eller ja för mig är de då så. Jag skulle aldrig i mitt liv skaffa barn om jag ändå skulle vara ute och ränna varenda helg. Man kan liksom hitta på och göra saker som barnen kan vara med på.

 

De gör verkligen skit ont i mig när jag har folk runt mig som lämnar bort sina barn så fort dom får chansen till de. Dom skulle kunna lämna bort dom 4 helger på raken om dom bara hade barnvakt. Jag har numera nästan slutat ställa upp som barnvakt åt dessa folk för en dag kommer jag inte lämna tillbaka barnen annars för att jag tycker de är sååå fel. Jag kanske är extremt känslig och töntig i detta ämne men för mig är barn allt.