Sitter i ett totalt nersläckt hur för att jag inte orkat slagit igång lamporna. Zandra är på jobbet och jag kollar på serier och bara är, ja och har lite ångest över att behöva åka hem imorgon. För jag vill verkligen inte komma hem till ett tomt hus! Javisst, jag har hundarna men de är inte samma sak. Jag saknar min pojkvän så extremt mycket och jag skulle verkligen ljuga om jag sa att de inte rör mig i ryggen att han jobbar borta. De är sjukt jobbigt att vara ifrån honom två veckor och mitt hjärta går sakta men säkert sönder lite varje dag han är där. Dock så blir de ju självklart helt igen när han kommer hem!

Och just nu känns de extremt jobbigt med att just komma hem till ett tomt hus imorgon och veta att de nästan är en hel vecka tills han är hemma igen.


Jaja, nu har jag fått gnällt lite iaf och tyckt synd om mig själv.