Nu är de väldigt nära nå enormt drastiskt här. Fick veta igår att jag inte får någon ersättning från och med den 25 augusti vilket betyder att jag nu har en inkomst på 0kr. Och hur faaan är de meningen att man ska kunna leva på de?

Kroppen är fortfarande skit och jag klarar inte av att jobba mer än 25% och då är de kontorsjobb dessutom. Måste nu hitta mig en anställning på minst 50% i 6 månader för att sedan ha rätt att stämpla. Frågan är ju vart fan man hittar de jobbet någonstans. Och sedan är de inte ens säkert att jag kommer kunna utföra de.

Just nu känns de som att bästa utvägen är och skita i allt å då menar jag verkligen allt. Ett snabbt slut skulle vara ypperligt just nu. Oj, ett träd ja varför inte. slippa allt jävla skit och inte behöva vara till last för något system eller någon någonsin igen. Jag har kämpat nog nu känns de som. Jag har alltid sköt mig och gjort de alla myndigheter krävt av mig och detta är tacken jag får. Att dom slänger i ansiktet på mig att de är mitt eget fel att jag inte uppfyllt kraven för stämpling så jag får fortsatt ersättning medans de finns dom som inte lyft ett handtag och får dubbla den ersättning jag levt på fram och tillbaka i några år. Hur faan kan de få gå till så. Varför är dom värd mer än mig som inte ens försöker.

Jag orkar helt enkelt inte kämpa mer har nått botten och jag ser ingen utväg längre.